Nu har 2 dagar gått...
Har precis kommit hem från julmatshandlandet. I år ska vi vara hemma hos oss. Skönt också slippa konka på alla saker man köpte och driva omkring mellan familjerna.
2 dagar har gått nu sedan vi avlivade våran älskade vovve. Känns så otriligt tomt utan honom. Han var så mysig, ville alltid kramas och kela.
De värsta med de hela var ju att han var så himla valpig... Jättesprallig även hos veterinären, då kände man gör vi verkligen rätt med att avliva en så sprallig vovve?
Då var man verkligen tvungen att tvinga fram de smärtsamma promenaderna man hade med honom, då han ylade så de skar i hjärtat och blickarna man fick av honom. Kändes typ som -snälla, hjälpa att slippa ifrån dettta.
Själv förloppa var så otroligt hårt. 3st olika veterinärer var in till oss, en som fixade med betalningen, hur vi ville ha de och gav lugnande.
Vi var fyra stycken i de lilla rummet, alla grät och rex blev orolig. Han hatar verkligen när någon blir dålig. De lungnade tog vid men han skulle iaf vandra runt till oss alla och tala om att de var okej. Han förstod.
Andra som kom in för att sätta kanylen var jag jätte arg på.
Den lugnande sprutan hade verkligen tagit vid. Hon behövde ha fram rex lite så de puttade och drog i fram tassarna (som han är känslig i) Rex gjorde ju vad han kunde för att tala om att de inte var okej för honom så han skällde till... Varpå kärringen bara gick iväg, lämnade dörren öpppen och kom sedan tillbaka med en munkavel. Va fan måste man sätta på en munkavel som ska avlivas. Han var ju inte farlig, skulle aldrig bitas. Han måste väl få säga ifrån...
Efter kärringen satt fast kanylen så gick hon, utan att ta av munkavlen. Den slet vi av direkt, inte fan ska våran hund ha en munkavel som de mår dåligt av de sista minutrarna i hans liv.
Tre sprutor senare så var han borta.
Nu blev de extremt jobbigt så jag orkar inte skriva mera...
Sätter in en bild på honom och skriver mera när jag orkar.
R.I.P *REX* 07.12.21 KL.11.10
SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET. kOM TILLBAKA TILL OSS.
ÄLSKAR DIG GUBBEN!
HOPPAS DU HAR DE BRA OCH VI SES NÄR JAG VÄL LÄMNAR JORDELIVET.
2 dagar har gått nu sedan vi avlivade våran älskade vovve. Känns så otriligt tomt utan honom. Han var så mysig, ville alltid kramas och kela.
De värsta med de hela var ju att han var så himla valpig... Jättesprallig även hos veterinären, då kände man gör vi verkligen rätt med att avliva en så sprallig vovve?
Då var man verkligen tvungen att tvinga fram de smärtsamma promenaderna man hade med honom, då han ylade så de skar i hjärtat och blickarna man fick av honom. Kändes typ som -snälla, hjälpa att slippa ifrån dettta.
Själv förloppa var så otroligt hårt. 3st olika veterinärer var in till oss, en som fixade med betalningen, hur vi ville ha de och gav lugnande.
Vi var fyra stycken i de lilla rummet, alla grät och rex blev orolig. Han hatar verkligen när någon blir dålig. De lungnade tog vid men han skulle iaf vandra runt till oss alla och tala om att de var okej. Han förstod.
Andra som kom in för att sätta kanylen var jag jätte arg på.
Den lugnande sprutan hade verkligen tagit vid. Hon behövde ha fram rex lite så de puttade och drog i fram tassarna (som han är känslig i) Rex gjorde ju vad han kunde för att tala om att de inte var okej för honom så han skällde till... Varpå kärringen bara gick iväg, lämnade dörren öpppen och kom sedan tillbaka med en munkavel. Va fan måste man sätta på en munkavel som ska avlivas. Han var ju inte farlig, skulle aldrig bitas. Han måste väl få säga ifrån...
Efter kärringen satt fast kanylen så gick hon, utan att ta av munkavlen. Den slet vi av direkt, inte fan ska våran hund ha en munkavel som de mår dåligt av de sista minutrarna i hans liv.
Tre sprutor senare så var han borta.
Nu blev de extremt jobbigt så jag orkar inte skriva mera...
Sätter in en bild på honom och skriver mera när jag orkar.
R.I.P *REX* 07.12.21 KL.11.10
SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET. kOM TILLBAKA TILL OSS.
ÄLSKAR DIG GUBBEN!
HOPPAS DU HAR DE BRA OCH VI SES NÄR JAG VÄL LÄMNAR JORDELIVET.
Så har ytterligare snart ett år gott förbi....
Sitter här i min ensamhet, Richard ligger och försöker sova då han ska på arbetsintervju om några timmar.
Snart har ett år passerat igen, julafton väntar om hörnet. Men tyvärr detta år kommer julafton enbart vara pest och pina. Har idag tillsammans med min sambo och min svåger kommit fram till ett väldigt jobbigt beslut.
Vi ska avliva våran hund. Anledningen till att min svåger är med och "bestämmer" är för att vi tagit över hunden från honom för ca. 3år sedan.
Han lider av akut prostatit vilket betyder att hans prostata är förstorad. Har skrivit i en tidagre blogg om detta och hur allt började. Vi har nu under ca. 2månaders tid medicinerat honom och för ca. 2veckor sedan var vi in till veterinärerna och de fick sätta in ett hormonkip som skulle ge honom en kontinuerlig dos av medicinen han behöver.
Vi märker fortfarande ingen skillnad på honom, han kan fortfarande inte bajsa ordentligt utan ylar.. och då menar jag verkligen ylar så de skär i både öronen och hjärtat.
Och nu inför den stundande långledigheten kommer detta innebära att om han skulle bli ännu sämre så kan de ju vara så att de inte har tid att ta in honom för avlivning. Därför kommer detta ske på fredag.
Visst vi kan prova med att göra en kastrering på honom, men vem vet om de hjälper. Han är ju uppåt åren nu så han kanske inte ens klarar sig igenom en operation. Hur mycket mer ska han få lida innan de är nog?
Vi har därför kommit fram till detta beslut och själv sitter jag nu och önskar mig ett mirakel. Att hormonkipet börjat verka så allt är bort imorgon. Visst vi kommer få stå inför detta beslut igen, men inte nu...
Anledningen till att vi väntar ända tills på fredag är 2 saker.
1. Min kära sambo fyller år idag torsdag. Och sätta rex avlivning på hans födelsedag vill jag inte.
2. Min svåger arbetar i sthlm tills sena kvällen, men är ledig på fredag och han ville följa med.
Så hos oss kommer de bli en deppig jul om inte mirakel sker. Då blir de en lycklig jul.
Snälla vem du än är som fyller önskningar så här års... Låt ett mirakel ske!
Hoppas ni andra som glider förbi min blogg kommer ha en bättre jul än vi. Njut av den.
Hörs kanske av i år eller nästa vem vet?
En bild av våran älskade REX.
Snart har ett år passerat igen, julafton väntar om hörnet. Men tyvärr detta år kommer julafton enbart vara pest och pina. Har idag tillsammans med min sambo och min svåger kommit fram till ett väldigt jobbigt beslut.
Vi ska avliva våran hund. Anledningen till att min svåger är med och "bestämmer" är för att vi tagit över hunden från honom för ca. 3år sedan.
Han lider av akut prostatit vilket betyder att hans prostata är förstorad. Har skrivit i en tidagre blogg om detta och hur allt började. Vi har nu under ca. 2månaders tid medicinerat honom och för ca. 2veckor sedan var vi in till veterinärerna och de fick sätta in ett hormonkip som skulle ge honom en kontinuerlig dos av medicinen han behöver.
Vi märker fortfarande ingen skillnad på honom, han kan fortfarande inte bajsa ordentligt utan ylar.. och då menar jag verkligen ylar så de skär i både öronen och hjärtat.
Och nu inför den stundande långledigheten kommer detta innebära att om han skulle bli ännu sämre så kan de ju vara så att de inte har tid att ta in honom för avlivning. Därför kommer detta ske på fredag.
Visst vi kan prova med att göra en kastrering på honom, men vem vet om de hjälper. Han är ju uppåt åren nu så han kanske inte ens klarar sig igenom en operation. Hur mycket mer ska han få lida innan de är nog?
Vi har därför kommit fram till detta beslut och själv sitter jag nu och önskar mig ett mirakel. Att hormonkipet börjat verka så allt är bort imorgon. Visst vi kommer få stå inför detta beslut igen, men inte nu...
Anledningen till att vi väntar ända tills på fredag är 2 saker.
1. Min kära sambo fyller år idag torsdag. Och sätta rex avlivning på hans födelsedag vill jag inte.
2. Min svåger arbetar i sthlm tills sena kvällen, men är ledig på fredag och han ville följa med.
Så hos oss kommer de bli en deppig jul om inte mirakel sker. Då blir de en lycklig jul.
Snälla vem du än är som fyller önskningar så här års... Låt ett mirakel ske!
Hoppas ni andra som glider förbi min blogg kommer ha en bättre jul än vi. Njut av den.
Hörs kanske av i år eller nästa vem vet?
En bild av våran älskade REX.